Ibland får jag lust att skapa bloggen “argajag” som skulle vara en motsvarighet till den här bloggen, där jag skulle ta upp saker som jag blir irriterad alternativt rent ut sagt förbannad på. Jag skulle länka till personer som gör mig på dåligt humör och ta upp all skit som har hänt senaste veckan. Skulle eventuellt kunna tänka mig att föra ett och annat bloggkrig, samt gräva fram hemligheter och belysa pågående konflikter för att skapa lite dramatik. Om jag bara hade energi.
Men eftersom jag har begränsat med tid till att blogga så får jag sådana dagar istället fundera över om det finns något positivt i allt det dåliga.
Även om jag lever ett liv som jag är nöjd med så är det ju så lätt att fastna i negativa tankemönster och det har därför blivit så viktigt för mig att bloggen inte ska vara en del av det. Det kan lätt uppfattas som att jag ibland förskönar saker, vilket jag inte gör. Det finns så oändligt mycket bra saker att glädjas över:-)
Ibland kan man kanske få känslan av att renskötseln bara är fin-dagar när man läser här. Vilket det förstås inte alltid är. Allt för många gör ju ganska stora uppoffringar för att kunna ägna sig åt det. Inte minst när det det kommer till ekonomi och familjesituation. För att inte tala om alla konflikter, till höger och vänster. Men vem blir glad av att ständigt matas av det. Enda sättet att förändra saker på behöver inte vara att peka ut det som är dåligt. Ibland kanske det är bättre att lyfta det som är bra.
Sen är det det här med relationer. Det är liksom krångligt ibland för två personer att samarbeta i alla väder, det finns bra och dåliga dagar som så mycket annat. Ibland är jag väldigt realistisk och extremt oromantisk, då hade ju kärlekslösajag- bloggen varit perfekt. Jag hade kunnat beskriva hur arg,ledsen och besviken jag kan bli ibland. Så arg att jag faktiskt inte för så länge sedan när jag väl fick tag på personen i fråga hoppade över på hans skoter, tog tag i skinnmössan och höll honom så medan jag på ett upprört sätt förklarade min ilska. Som att han inte redan förstått det på sändaren, vilket förövrigt hans mamma som tydligen lyssnade åteminstone gjorde:-)
Det var en sådan gång som jag av någon märklig anledning försöker provocera fram en liknande reaktion tillbaka, men oftast bemötts av ett förlåt. Och tystnad. Vilket är tur. Iallafall i efterhand. För det hade antagligen sett helt bissart ut om han tog tag i min skinnmössa på samma sätt och vi skakat varandra i takt. Det där med kärlek är inte alltid lätt och perfekt.
Eftersom jag är ett så kallat skillsmässobarn (i övre tonåren iofs), inbillar jag mig att det är orsaken till att min bild av evig kärlek fått sig en ordentlig törn. Kan ju ibland helt fräckt slänga ur mig: “-Men tänk om vi skiljer oss då?”. Vilket jag senast i morse gjorde och fick som svar:
“-Jag tänker ibland på hur det skulle vara om vi gifter oss. Medan du redan tänker på hur det kommer bli om vi skiljer oss, utan att vi ens är gifta, eller ens i närheten. Ibland är vi långt ifrån varandra”.
Tur att vi är olika…
Jag har på bloggen som ni förhoppningsvis märkt försökt fokusera på saker som gör mig glad och som jag är tacksam över, vilket som ni kanske förstå inte alltid är helt lätt. Men jag försöker. Så ni som hoppas på “argajag- bloggen”, får hålla ut ett tag till med det vackraste bitarna från mitt liv…
Så vad ville jag säga med det här. Jo, jag är en komplex person och det här som ni ser är bara en del av mig. I och för sig en bra del:-)
Med vänliga hälsningar// dramaqueen
