Love is in the air

I helgen var vi bjudna på Mats och Sussis bröllop. En helt fantastisk fin dag och rolig kväll. Kärlek alltså, det gillar vi:-)

Klubben för inbördes beundran

Jag: Det svåraste med att laga mat är ju att få alla saker klara ungefär samtidigt. Det är ingen av oss två särskilt bra på måste jag säga. Det är alltid något som hunnit kallna.
N: Ja, men jag vet ju människor som bara lagar en sak i taget. Alltså först kokar de klart potatisen, sen gör de köttbiffarna och sist såsen.
Jag: Va, det måste ju ta jätte lång tid? Vem då till exempel?
N: Jag kommer inte på någon exakt nu. Men det jag ville få fram var att om man jämför med dem så är vi ju väldigt duktiga.
Jag: Ja, nu när jag tänker på det så är vi ju faktiskt väldigt duktig…

(Allt beror ju på vem man jämför sig med:-)

Rösta!

Idag är det val till Sametinget!
Jag har redan poströstat i veckan, dock med en märklig känsla i magen.

Ulf Mörkenstam och Eva Josefsen sätter ord i debattartikel på sametingsvalet.se på den förvirring jag känt inför vad det egentligen är jag lägger min röst på och vilken typ av människor som egentligen behövs för de utmaningar Sametinget kommer ställas för under kommande mandatperiod.

Sametingets dubbla konstruktion som både myndighet och folkvalt organ är helt klart en märklig kombination.
"Ända sedan Sametingets tillkomst har dess begränsade mandat, institutionella ordning och organisation kritiserats för att inte tillgodose det samiska folkets rätt till självbestämmande. (…)Med nuvarande konstruktion ställs de samiska väljarna inför frågan vad det egentligen är de röstar på: Är tinget en myndighet, en myndighet och ett parlament, eller ett parlament med myndighetsutövning?

För några veckor sedan blev jag tillfrågad att blogga på sametingsvalet.se. Men eftersom lite övervägande med mig själv så jag insåg att jag hade väldigt mycket att göra under den här perioden och var lite i obalans så tackade jag nej. Jag blev dock väldigt smickrad av förfrågan eftersom de skrivits så mycket kloka saker där. Några av de inlägg som jag verkligen gillade är följande:

Dubbelt så mycket plats i sängen

Vi har väl insett att vi inte är så nykära längre att vi sover som bäst tillsammans i en 80 cm säng, inte ens till fjälls.
Men vi är iallafall fortfarande så kära att vi inte vill sova i varsin säng trots att det valet fanns, inte ens om de står i samma rum.
Så vi beslutade oss för att frakta upp en utdragbar säng till Nilas stuga i Parka förra veckan. Om man jämför med den lilla hemma-byggda sängen som stod där tidigare så blev det lite lyxliv när vi nästan fick dubbelt så mycket plats.

Det nya året tar sin början

Det uppstår ett vakuum inuti mig när vi släpper renarna för våren efter några veckors samling och flytt. På ett sätt är det skönt eftersom jag ofta börjar vara trött de där sista dagarna innan vi tar oss förbi Vilhelmina, men samtidigt så är det lite vemodigt också.
Även om det förstås är arbete kvar innan snön helt smält bort så blir det som en symbol för att vårvintern är över, en ny årstid tar sin början. Kontrasterna från intensiva dagar när vi sakta förflyttade oss västerut till att återuppta kontakten med omvärlden igen genom media och samtal med vänner.

Jag och Nila hade inte setts på nästan en månad när jag hoppade in i bilen och drog norrut förra helgen.
Första dagen i Seidegava slog rastlösheten till och jag förstod nästan inte vad jag gjorde där uppe. Längtade söderut igen hela dagen och vi två var vad man skulle kunna beskriva som i otakt med varandra. Efter man varit ifrån varandra och haft allt för lite tid samt ork för vettiga telefonsamtal skapas distans. Så vi fick jobba lite extra för att hitta takten igen:-)
Någon dag senare inföll den sköna tröttheten när man börjar slappna av efter en kraftansträngning. Somnade på soffan efter middagen, på skoterdynan så fort jag hade chansen när jag följde med Nila till hans renar, på den bäddade sängen långt innan sängdags och direkt hans bil startade när vi var på väg till fjälls.

Igår körde jag ner till Kittelfjäll och när jag tog en promenad ner till ån ikväll så insåg jag att jag landat i den nya årstiden. Vintern är slut och vi kan lägga ännu ett år till handlingarna.
Kalvarna föds och det nya året tar sin början.
Så nu håller jag tummarna för att vädret ska vara gynnsamt kring Marsfjäll närmsta tiden och att rovdjuren inte hinner upp allt för många av de nya liven som föds i år.

Rör oss västerut

Vi är på väg västerut med renarna. Varje dag tar vi oss några mil närmare, så de senaste nätterna har jag tillbringat hos släkt och vänner efter vägen. Vi lät renarna beta fritt i natt och tog ihop på morgonen igen. Men även renarna längtar mot kalvningsland så de rör sig åt rätt håll.
Vi flyttade förbi berg och flera kalhyggen med lite snö idag, så jag har sprungit/gått nästan hela dagen. Kändes lite överambitiöst imorse, men det gick faktiskt bättre än förväntat. Ina är en bra kollega såna här dagar. Hon blev lite hetsig emellanåt när det var många skotrar runt omkring och en helikopter i luften, så det var ett bra tillfälle att träna henne att hålla sig lugn även i en situation med många stressmoment.
Hoppas ni haft en fin helg! God natt

Finaste lunchen

Medan de här renarna lunchar på kalhygget så passar även jag på att äta. Har kurat ihop mig bakom en sten en stund eftersom det blåser en del idag. Väntar in Nejla och pappa som kommer med mer renar hitåt, kanske hinner jag rent av ta en tupplur. Aldrig är väl dessutom några torra mackor, kalla rester från igår och nescafe så gott som såna här dagar:-) Vi är på något sätt som ni kanske förstår på väg västerut igen och jag känner längtan mot fjällen. Lycka!

Jag skulle äta mer glass och mindre potatis

Tål att tänkas på:

”Om jag fick leva om mitt liv igen

Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle slappna av och ta det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.
Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser.
Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.
Jag kanske skulle ha fler verkliga problem,
men färre inbillade.

För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt timme efter timme, dag efter dag. Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om igen skulle jag ha fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.
Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ta med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.

Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag resa med mindre packning.
Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten.
Jag skulle dansa mer.
Jag skulle åka fler karuseller.
Jag skulle plocka fler tusenskönor.”

- Nadine Stair, 85 år.

Nothing sweet about me

Nu har jag äntligen fixat ett nytt minneskort till kameran, så kanske kommer jag börja fota igen. Vi får se. Några små bitar av sista tiden har jag lyckats fånga genom min telefonkameralins.
Första delen av april var kylig, körde med skinnmössa trots att solen sken. En snabbtur till Oslo gav massor av energi och jag fick även ett nytt perspektiv på vardagen. Ägnar en eller två dagar i veckan till annat jobb och har haft en bra kombination av ute/inne liv. Har lärt mig en del om trasiga skotrar och skoterdelar. Tur att jag bara kan ringa pappa och berätta om symtomet för att få en möjlig lösning när det jävlas lite, snabbt förklarar han hur man kopplar bort en back som hela tiden lägger i och vad som mest troligt är fel. Eller hur man kopplar ur en stoppknappen när den flög åt all världens väg en annan dag. Han behövde dock inte berätta att man ska ha med en extra variatorrem som faktiskt passar och inte första bästa man hittar i garaget, det kom jag fram till så bra själv:-) ”Nu är det inte så länge kvar till maj” säger vi och konstaterar att vinter varit lång i år. Även om man lär sig att verkligen uppskattar de få nätter vi tillbringar tilsammans så längtar jag tills den där tiden på året när man börjar ta det förgivet igen <3