I början av januari märker man marknaden nämnas i allt fler samtal med vänner och bekanta. Det är koltar som ska sys, slöjd som ska tillverkas för försäljning, uppträdanden som ska planeras och boenden som ska ordnas. Det diskuteras vilka som är på väg dit och vilka som redan nu vet att de har förhinder. Ju närmare februari man kommer så börjar resor samordnas, renskötare analyserar väder och vind för att kanske kunna ta sig iväg i sista stund och de som tidigare hade förhinder har kanske redan hunnit ändrat sig.
Så vad är det som gör denna helg så speciell?
För det är verkligen något alldeles extra med Jokkmokks vintermarknad, den största samiska träffpunkten på svensk sida av Sápmi. Att strosa omkring på marknads området och framförallt på samernas folkhögskola, träffa folk man kanske inte sett på ett år eller mer, titta på utställningar av nya och gamla samiska konstnärer, inhandla broscher och beundra de nyaste smyckena. Sitta i öltältet skrattandes med både nya och gamla bekanta. Blandningen av samer från nordligaste Norge till de från sydligaste Sverige, gamla och unga, samer och svenskar, kylan utomhus till värmen på samedansen. Alla färger från dräkterna i kontrasten mot den vita snön.
Att på marknads lördagen ta på sig sin finaste kolt, vita bellingskor och tillsammans med goda vänner göra sig i ordning för samedansen. Det är en otroligt mäktig känsla att träffa och umgås med så många samer samtidigt, att känna att man har något väldigt fint och viktigt som det samiska är gemensamt. Att bara för en gång skull få vara stolt same utan att behöva förklara eller försvara något.
Jag, Alva och Lilly på marknande förra året.
