Inlands romantik

Jag har ett vagt minne av att jag någon gång kan ha sagt till N att jag inte är en sån tjej som behöver eller ens förstår det där med blommor. Om jag faktiskt sagt något sådant dumt, så tar jag tillbaka det. (Jag vill helst ha blommor hela tiden)
Härom kvällen hade han trots allt köpt en blomma åt mig. Och jag blev så där fånigt glad. Som den praktiska renskötarkille han ändå är, har han dock inte spårat ur helt och köpt en bukett tulpaner inslagna i cellofan på en blomster affär. Utan i baksätet på bilen hittar jag en rosa krukväxt som han lite snabbt säger är till mig innan han försvinner iväg. Jag älskar den blomman