…att man inte tycker likadant.
Förra lördagen höll Sámiid Riikkasearvi (SSR) extra landsmöte för att ta beslut om organisationens remissvar till förslaget om en ny renbeteskonvention. Inför mötet fanns en vilja att slippa rösta i frågan och istället resonera sig fram till ett gemensamt beslut. Konsensus var målet, trots att flera samebyar tydligt markerat att de hade helt olika åsikter om vilket beslut som skulle fattas. Till deltagarnas förfogande stod en talarstol att använda för att lyfta sina egna frågor samt vilka problem de såg med olika svarsalternativ. Vilket många också tog chansen att göra. Vi fick genom deras ståndpunkter och berättelser ta del av olika deltagares livssituationer i dagsläget samt deras samebyars farhågor med eller utan en konvention.
Det finns en faktor som är otroligt faschinerande vid meningsskiljnader i Sápmi. Nämligen att Sápmi är litet, inte till geografisk yta utan mellan människor. De människor man möter i ett sammanhang kommer ofta att dyka upp i ett annat. Något som jag tycker vi bör betrakta som en styrka, men det innebär även att vi måste finna sätt att lösa konflikter på utifrån detta faktum.
Konsensus är ett ord som ofta använts, särskilt sista tiden i Sápmi. Det beskrivs som beslut som uppnåtts i enighet. Det behöver dock inte alltid innebära att alla tycker exakt lika. Men att alla i slutändan kan acceptera det fattade beslutet. Vilket ofta innebär kompromisser och att man framförallt behöver tid.
Wikipedia skriver:
”Till processen för att uppnå konsensus hör en seriös behandling av varje gruppmedlems åsikt, och kollektivets tro på varje medlems rätt att besluta om sina handlingar. I idealfallet strävar de som önskar genomföra ett visst beslut efter att höra åsikter från dem som är emot förslaget, eftersom de litar på att den debatt som följer kommer att förbättra det beslut som senare fattas. Det händer sällan att ett konsensusbeslut kan uppnås utan att det är den grupp som är emot förslaget, som fäller avgörandet. Till teorin om konsensusbeslut hör också att beslutsprocessen utförs på ett sådant sätt att så liten skada som möjligt åsamkas de mellanmänskliga relationerna.”
Med detta i bakhuvudet när jag anlände till mötet, var det otroligt intressant att följa dagen mot ett gemensamt beslut.
Vilket ni bland annat kan läsa om här: www.sapmi.se Huruvida just detta beslut fyller alla kriterier för att kallas konsensus kan jag inte garantera. Men det var definitivt värt försöket:-)
