Vi träffas några personer i samebyn för att prata om livskraftig och hållbar renskötsel under våren i ett projekt som bland annat Helena Omma jobbar med.
Förra gången pratade vi om djuretik och hur vi kan hantera renarna på bästa möjliga sätt. I slutet av förra veckan kom vi in på markförvaltning och andra markanvändare.
Så slänger hon upp lite statistik på bordet.
Jaha, skogsbruket i Västerbotten kommer att öka sin omsättning de närmsta 10- 15 åren en hel del. Eller rättare sagt väldigt mycket. Förstås.
Sen ska det byggas nya vägar, ny infrastruktur tillhör tydligen utvecklingen. Vi behöver fler vägar för att det ska bli närmare för oss att köra, men tydligen behöver vi ändå mer energi för att kunna köra längre. Utveckling handlar om att utvinna ny energi för att kunna skapa fler saker så att vi måste jobba ännu mer för att kunna köpa dem. Mineralgruvorna, är ett kapitel för sig.
Vindsnurrorna sprids som med vinden över länet, vilket gör att man slutar prata om att jordens resurser inte är oändliga. Nu säger vi istället att de är förnyelsebara. Fast egentligen handlar det om pengar, som så mycket annat.
Om man nu ser på marken, fjällen och skogen på ett annat sätt än det som kan räknas i kronor och ören så kan det ibland kännas svårt att göra sig förstådd.
Samtidigt som vi känner oss nedstämda och jag får en klump i magen, så vet jag ju att det inte är människor som bara lägger sig ned och ger upp i den här näringen. Det kämpas på lite här och var, och det kommer kämpas även om 10 år. För vad än framtidsprognoserna säger, så finns en längtan som är svår att beskriva med ord. Den visar sig på olika sätt, men gör och har gjort att renskötseln fortfarande finns kvar.
Unga killar som räcker fingret åt den låga inkomst prognosen spår dem, genom att köpa hus på utflyttningsorter samtidigt som de drömmer om att köpa fler renar. Och jag vet att mannen i vår grupp som kallar sig själv för ”pessimistkonsulten”, kommer att märka ytterligare en kalv till sin son i sommar. Bygga upp ett startkapital åt honom…
Renskötsel är inte något man lämnar vind för våg verkar det som, det är något annat som driver på.
Så hör jag mig själv nynna på ”-It´s my home” och det känns plötsligt som att det borde vara omöjligt att inte förstå. Om man bara tar sig tid att luta sig tillbaka en stund, stänga sina ögon och lyssna på när Maxida Märak sjunger denna: (Ska ni se bilderna så får ni lyssna på den två gånger)
http://www.nsd.se/video/embedPlayer.swf?s=5090600&p=5118233&d=2012-2&c=6702597&st=0m0s
Sedan vet ju alla att hur lång vintern än blir, så kommer våren tillslut..
Hej Anna-Maria!
Jag tänkte höra med dig om er sameby kommer att drabbas av den stora vindkraftsparken som planeras att byggas här i området där jag bor? Vi är ett gäng från olika byar runt om som samlat ihop oss för att kämpa emot det här vindkraftsbygget. Vi har hört att Forsca (som är företaget bakom bygget) inte ännu kommit sams med samerna som har sina renar på den marken, och därför undrar jag om du vet något om det? Vi vill gärna prata ihop oss med dem så att vi blir ännu starkare, så att detta inte ska få ske
Jag gissar på att det inte är er sameby som har renarna där, men jag tänkte att jag frågar i alla fall
Kramar! <3
/ Jonna
Fantastiska Maxida!