Natten är ung, men våren är oändligt lång i år

Betraktar små renkalvar på ostadiga ben och det känns som att jag kommer hålla andan tills vi möts igen. De klarar mer än man tror, även sena vårar som denna. Hoppas jag. Oro och tilltro i samma andetag.
”-Känner du att marken är varm?”, säger han. Jag lägger mig ned på barfläcken, tittar upp mot himlen och tänker att det kommer nog gå bra. Trots allt.

När elden brinner

Jag har alltid varit väldigt fascinerad av eld, den ger mig styrka, livsenergi och ro. Ljudet, dess lågor och värmen. Lycka är att ta sig tid några kvällar i månaden att dricka kvällskaffe utomhus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

”Äldre människors lycka och trivsel var framför allt att se elden brinna. De kände sig olyckliga om inte elden brann. Men när det brann, vad de betraktade elden! Undan för undan när elden brann studerade de den för att se om det var riktig brännved. De var deras högsta intresse, sällskap och nöjesinrättning” Anders-Larsson Lussi i boken Eld- Flammor och glöd, samisk eldkonst.

Jag börjar nog bli gammal?:-)

Frihet

En fantastisk dag. Vilken började med att jag äntligen lämnade in min c-uppsats i Statsvetenskap. Frihet!!! Nu sitter jag i bilen mot Kittelfjäll och snart skymtar mina favorit fjäll:-)

Bad romance

Kaffe och en bulle i sängen har blivit mer regel än undantag senaste tiden i de här förhållandet jag befinner mig i. Har en känsla av att det inte är något man rekommenderas att inleda dagen med av hälsoskäl. Men gott och mysigt är det:-) Hoppas ni har en fin helg!

Nära, men ändå så långt borta

Jag gick ned till stranden i kväll. Det känns nästan märkligt att kunna gå i skogen igen när snön börjar försvinna. Tittade på isen på sjön som börjat lossa. Lyssnade på fåglarna. Tänkte att jag egentligen helst skulle vilja sova utomhus i natt, vara så nära naturen som man bara kan vara när man somnar intill en eld. Anar dock att kylan kommer stjäla allt för många timmar av min sömn. Jag behöver de där timmarna.
Natten som var ägnades åt grubbel och att berätta historien för Nila igen. Historien om den där dagen för fyra år sedan när min lillasyster Karolina kastade in handduken, försvann eller reste vidare beroende på hur man nu ser det. Jag ska berätta den för er någon gång. En dag när jag har ork.
Men nu ska jag först gråta en stund medan jag lyssnar på Björn Afzelius låt om Karolina. Därefter ska vi gå ut, göra upp en eld, koka kvällskaffe och lyssna på tystnaden.

Om jag bara visste säkert att du vet hur otroligt saknad du är skulle jag vara nöjd♥

Foto: Nils Olof Parfa

När man plötsligt vänder sig om

Jag hade egentligen inte tänkt lägga upp den här bilden från en dag i vår, men kan inte låta bli då den är så kul. Den är egentligen bara kul eftersom ingen gjorde illa sig och min skoter klarade sig med ett litet märke i bågen. Vi kom körandes i skogen och jag hade inte observerat att Kajsa var alldeles bakom mig. Så när jag stannar och vänder mig om kommer det en liten tjej efter mig flygandes över en stubbe på en gammal fox och välter som tur var precis innan hon kör in i min skoter. Men hon var glad ändå.
Vad Andreas gör i bakgrunden är oklart.

I skymningen

Igår hörde jag på gatan att våren är sen i Vilhelmina i år. Men jag måste säga att det kändes som att den kommit en bra bit på vägen där.
Iallafall om man jämför med det jag ser genom fönstret ikväll. Är egentligen ganska less på isen på Vuolvojaur, men när solen går ner så är det onekligen väldigt vackert. Sov gott!

Samiska förebilder

Efter ett telefonsamtal med en kompis som varit inne och röstat på Nila i Sápmi Award fick jag massor av tankar kring tävlingen. Hon är svensk och röstade på Nila, eftersom hon inte känner någon annan samt är en god vän till mig. Hon undrade dock hur en person som inte känner eller är släkt med någon av deltagarna kan välja vem de ska rösta på. Vilket kanske inte är meningen heller att de ska?

Texterna om personerna är väldigt olika och säger kanske inte så mycket om dem. Angående Nilas text så var han själv till fjälls och gick inte att nå när de ville han en text av honom, jag satt på möte när jag blev uppringd och hade inte möjlighet att skriva något så jag min nöt tyckte att de borde väl kunna få ihop något av nomineringstexterna som skickats in eller vad juryn grundat sitt val på. Vilket gör att hans text ser hel koko ut om jag får säga det själv, men han får skylla sig själv som inte bett att få ändra den. De andra deltagarna är väl antagligen inte heller med i kategorin på grund av att de är duktiga på att skriva texter om sig själv:-)

Ju mer jag tänker på det så hade jag önskat att man anlitat en duktig journalist som intervjuat alla och lyft upp olika delar som varit intressant hos personerna. Beskrivit deras historia, drömmar och värderingar.
Det hade varit ett tillfälle att få en mångfald över vad det innebär att vara en ”duktig ung renskötare”, och hade kunnat ge andra unga killar olika exempel hur man kan vara en förebild. Vilket hade varit ett bra tillfälle för SSR att lyfta den fråga, hoppas man iallafall gör det vid finalen.

För det behövs manliga förebilder i den samiska världen, kanske speciellt i samebyarna där man annars lätt fastnar i ”så har vi alltid gjort” eller ännu värre att man beter sig mot andra som man själv blev behandlad när man började med renar och började bli en konkurrent på olika sätt.

Jag har ju fördelen att iallafall veta vilka nästan alla killarna är och i mina ögon är de alla värdiga vinnare men på olika sätt. Nejla och Nila har jag ju redan nämnt i ett tidigare inlägg. Andreas Kuhmunen är en kille som jag uppfattat som väldigt trygg och artig. Vi har jobbat ihop med renar vid några tillfällen i min grannby där han har släkt och jag blev förtjust i hans sätt att hantera renarna, självsäkert men ändå utan att vara onödigt hård.
Jonas Stenberg och Ole Johan Eira har jag aldrig arbetat tillsammans med, men träffat vid flera andra tillfällen. Båda två har grymt rolig humor och verkar vara såna som ser livet från den ljusa sidan. Såna som man skulle ha velat ha med om man själv fått plocka ihop människor till en egen sameby, just för att de säkert håller en väldigt bra stämning i gruppen. Lars Emil Rensberg vet jag inte riktigt vem det är, men har sett på facebook att hans vänner skriver att han verkligen fått kämpa för att nå den situation han är idag och att han därför är värd att vinna.

Avslutningsvis så är det ju trots allt en vinst summa på 100 000 kr, och även om Nila säger att det bara är en rolig plojgrej och att det inte gör något att han inte fått så många röster så hoppas jag ändå att ni röstar på honom:-)
Han är bra trots att han är en doldis i samiska sammanhang, inte har någon facebook (eller dator för den delen) eller särskilt stor släkt.
(Om inte annat så har han ju en tjej med många bloggläsare, som skulle kunna rösta:)

Där fick jag till slutklämmen, känner jag:-)
Nu tillbaka till skrivandet igen, men först en kaffe i solen på bron.

Idag fick jag ett hjärta av mitt hjärta

..som smakade väldigt gott. Misstänker dock att jag kommer få ett bakslag på den här servicen som jag får nu vid något senare tillfälle. I juni får jag väl köpa en silverbricka och servera kaffe på sängen varje dag. Hm, men det kan vara värt det.

Jag hatar pärmar

Jag har ju inte bott på ett ställe med tv på ett tag så jag känner mig ofta helt frågande när folk pratar om olika program och roliga reklamer. Men den här var iallafall kul.

Mindre kul är att jag nog kan identifiera mig med den där kvinnan förtillfället, har så mycket papper och pärmar runt mig…