Att förlora någon man älskar

Det finns inget lyckligt över att mista människor man älskar. Särskilt inte de som lämnar en allt för tidigt, som min lillasyster och bästa vän Karolina. Däremot finns det otroligt många fina minnen kvar efter dessa personer som jag blir glad av att tänka på och underbara bilder att titta på. Jag är väldigt tacksam över att jag trots allt fick den tid jag fick med henne. Här är ett foto från en sådan stund i en tid när jag fortfarande hade möjlighet att vara tillsammans med Karolina och min Aajja, farfar. Han dog i höstas, 89 år gammal.


När Karolina dog så fick jag ett mail från en kille som heter Henrik Blind, Jokkmokk. Han hade skickat med en dikt av Nils A Valkeapää som jag brukar ta fram och läsa ibland.

”En stund var jag hos dig
vilade för en stund

Och nu min vän, min kära fågel
nu är det tid att åter fara
Alltid är det så
Mot slutet

Jag reser
för att kunna komma
far iväg
för att vara närmare

Till dina tankars rymd
till ditt hjärta
kryper
till Hjärtat

Så flyttar jag då
till tidernas hav
slår följe med
vindarnas stråk”

Tänker på dig ikväll Katarina D, du som mist din aajja.

Annonser

6 reaktioner på ”Att förlora någon man älskar

  1. Den är så fin, den där bilden på er tre. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, annat än att den utstrålar så mycket värme. Äldre människors historier och berättelser om hur det var förr. Det brukar vara fina stunder.. Generationer emellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s