Fluortanten, finns hon?

Jag: -Kommer du ihåg fluortanten?
N: -Ehh, nä. Vem eller vad är det?
Jag: -Ja men, den där tanten som kom några gånger i månaden till skolan med en gigantisk flaska fluor under armen. Man fick ju först ställa upp sig på led för att ta en av de där små vita plastkopparna. Sen skulle man ju gurggla den där ljumna, smaklösa vätskan i en minut innan man fick spotta ut det.
N: – Nä, det känner jag inte igen. Är du säker på att det inte bara var på sameskolan i Tärnaby man fick göra det?
Jag: (Fortsätter utan att lyssna) -Hur lätt var det där egentligen. Att stå och gurggla i grupp i den åldern. Man kunde ju inte titta på någon annan, för då var det ju kört. Det var ju alltid nån som började skratta. Och då blev ju inte fluortanten så glad. Jag har nog inte så bra minnen av henne, fluortanten alltså.
N: -Haha, hittar du på nu?

Ett litet tvivel dyker upp i huvudet. Hur bra minns jag fluortanten egentligen. Jag kan inte direkt påstå att jag har något ansikte på henne. Kanske är det bara en sån där figur som tandféen eller John Blund. Såna som man nästan kommer ihåg för att man hört så mycket och ofta om dem?

Annonser

8 reaktioner på ”Fluortanten, finns hon?

  1. Klart fluortanten finns! Eller fanns??
    Hon kom då iallafall på skolan i Vilhelmina också.
    Några gånger i månaden klädd i sina fluortant’skläder och med den gigantiska flaskan. Tror inte att hon hade något namn… hon hette nog fluortanten helt enkelt.
    Men det som skulle vara intressant att veta är ju om hon fortfarande finns??

  2. Hej AnnaMaria!

    Vilken fin blogg du har..
    Klart flourtanten fanns, min stora skräck, så skräckinjagande att jag fick Lillan att skriva ett intyg till fröken om att jag skulle slippa flourtanten…
    Jag var väldigt skeptisk till dom små små muggarna med det läskiga innehållet!!
    URK! 🙂

  3. ååå så jag skrattar .. hälsa herrn att det fanns flourtant i åsele oxå !! Men minns inte heller hennes ansikte konsitgt att man inte minns det hmm…. så frågan e ju var det flour i muggen eller var det nått värre nått som gjorde att vi inte såg så bra som vi skulle !?!?!?

    1. Åh, jag minns exakt hur hon såg ut.
      Hon hade alltid en välfixad frisyr (en lös knut tror jag) sen så hade hon blåskimrande hår och glasögon. Och som sagt: fluortantskläder. haha…

  4. Jag kommer ihåg! Visst kom hon ibland med vita muggar på en bricka. Delade ut glasen. Alla började gurgla samtidigt. Alltid var det någon som började skratta och spottade ut all flour på hela bänken. Men någon ansikte hade hon inte….

  5. Men lollo De va ju den där sura finska Vivianne som va våran flourtant. Man va ju livrädd för henne ända tills man gått ut nian

  6. jag kommer också ihåg att det smakade skit det där flouret, att man var tvungen att ha det i munnen ganska länge och att man efteråt fick en lite åksjuke känsla i kroppen.. hm, var det flour hon delade ut..hmm.. Vår flourtant i Dikanäs hette i alla fall Brita , hon var vår skolsköterska också

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s