Vårt liv

I natt låg jag vid en eld under bar himmel och vaktade renar mot besök av björnen. Ingen björn dök upp på min kant, så jag hann tänka en hel del under några ensamma timmar. Låg och kikade på en kalv som föds för bara någon dag sedan. Trots sin tillsynes rangliga kropp rörde den sig snabbt efter vajan. Kunde inte låta bli att skratta när den studsande lekte omkring.
I går upptäckte vi en vaja som oroligt sprang omkring grymtandes efter sin kalv. Efter att ha betraktat henne ganska länge var vi tvungna att närma oss för att se vad hon egentligen hade för sig. Det visade sig att kalven hade ramlat in under en sten och fastnat. Plötsligt kändes deras liv så skört, en ren skall klara sig förbi så många faror innan den är ett vuxet djur. Jag tänkte  även på hur skört vårt egna liv är, hur snabbt allt kan förändras. Det är så många människor som påverkas när en ung människa dör. Så idag sänder jag tankarna till Jonas som lämnat oss allt för tidigt. Till hans familj, släkt och vänner som samlats idag för att ta farväl  i Ljusnedals kyrka. Jag tror det finns en mening med allt, hur hopplöst det än kan kännas dagar som denna. Visa människor har vi bara till låns en kort stund. Som någon av hans vänner skrev på facebook ”människorna gråter, men änglarna de  ler (när de nu fått tillbaka honom)”

Foto: Elin Anna Labba

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
Brister och faller och drömmen är slut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s