Eftermiddag i dockhuset


En av mina kusiner, Olov-Daniel, säger alltid när han kommer och hälsar på mig att det känns som att jag bor i ett dockhus. Igår hade jag besök av honom och hans mamma. Det är väldigt fint och mycket uppskattat att få besök nu när jag sitter hemma med min brutna hand (och tycker lite lagom synd om mig själv).

Även idag har jag dukat för eftermiddagsfika i det lilla köket, väntar på en fin person. Eftersom mina hyresvärdar är uppe från Umeå över höstlovet så är det lite extra mysigt. Lite Ronja och Rasmus skratt-och-spring ljud från nedervåningen gör att man inte kan låta bli att le.

Annonser

Att andas

I vår när jag var i Kiruna gick jag förbi detta hus. Om det inte var för att jag inte är 14 år längre så hade jag kanske gått på statoil och köpt en egen sprayflaska…


…eller inte.

En ligist i mitt hem

Det är inte okej att skälla inomhus bara för att Carola sjunger på tvn. Och det är definitivt inte okej att göra det samtidigt som man ligger i min vita soffa med leriga tassar. Jag vill minnas att jag för inte allt för länge sedan hörde mig själv säga att det fungerar bra att ha en vit soffa eftersom Dilko aldrig fått ligga i den och vad vi märkt aldrig gjort det heller. Men förtillfället testas tydligen varje regel vi satt upp, och jag tar ett djupt andetag minst en gång om dagen…

Så kan det gå

Dricker morgonkaffe och tittar på en röntgenbild som ska föreställa min hand. Ramlade igår och bröt ett ben inne i handen som hör till ringfingret på några ställen.
Åkte till Vilhelmina igår kväll och fick träffa en trevlig doktor som skickade mig vidare till Lycksele. Där fick jag sitta och vänta på akuten. Ett ställe där man verkligen får perspektiv på sin skada. 3-4 veckor med gipsskena är inte så farligt om man hör en kvinna vråla ut sin smärta i rummet intill eller ser en liten tjej med gipsat ben. Nu åker vi hemåt igen så att jag iallafall får fortsätta titta på mina renar.

Alla människor jag träffade igår på sjukhusen var så väldigt trevliga och hjälpsamma. Kanske stressade, men ändå närvarande. Vården verkar fungera som den ska iallafall:-)

Tant Anna-Maria

Jag hörde på radion idag att det var en herrans massa kvinnor i min ålder som hade kunnat tänka sig att bli hemmafruar. Minst 50% av de tillfrågade vill jag minnas (verkar dock vara en flummig undersökning). Det finns inte mycket att säga om det, förutom att det i de flesta olika sätt att fördriva tiden på finns både bra och dåliga varianter. Tanken att vara helt ekonomiskt beroende av någon annan låter skrämmande, men samtidigt kan jag förstå att många lockas av tanken på att vara hemma och fixa med allt där som aldrig hinns med. Som till exempel att klura ut och pröva olika husmors trix. Men det är det kanske mer tanter än hemmafruar som ägnar sig åt nuförtiden?

Eftersom det är en viss tantvarning över mig så blir jag glad av att ägna mig åt lite sådant emellanåt. Jag gillar känslan av att använda mig av en gammal beprövad metod där man tar det man har och som inte innebär att man behöver köpa hem massa nya produkter. Det attraherar dessutom inte minst min ”fröken duktig” sida:-)

Förra veckan kom jag på att jag skulle putsa upp en gammal silverljusstake och googlade på husmorstips för silverputs. Jag hittade ett här som jag prövade.

Och det fungerade faktiskt…