Gammal som gatan

Ibland måste man ju nästan börja räkna hur gammal man egentligen är. När man hör sig själv berätta om sin först skiva. Med Lilly och Sussi. På LP:-)
Därefter passerade vi det sedan väääldigt länge nedlagda Folkets Hus i Dikanäs. Så jag fortsätter med historier från ”förr”:
– Sist jag gick på bio här så gick projektorn sönder efter halva filmen. Kanske lika bra det. Man satt på trästolar, och jag hade hamnat bakom någon som var mycket längre. Såg knappt något och vågade inget säga. Vi fick pengarna tillbaka, och det dröjde år innan jag såg slutet på ”De tre musketörerna”. Tror det kan ha varit sista bion de visade.
Men värst var ändå när jag gick runt på sameskolan i Tärnaby igår och berättade för barnen att i deras numera ombyggda klassrum hade jag bott under min skoltid. Först tittade de skeptiskt på mig, för att därefter antagligen konstatera att jag måste vara en kvarleva från en svunnen tid….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s