I morgon är en annan dag

De där sämre dagarna finns väl till för att man sedan ska ha vett att uppskatta de bra stunderna?
Idag gick det inte riktigt så lättsamt, som jag nu inser, att de tidigare dagarna på flytten hos Nila gått.

Först när månen börjat lysa var renarna samlade och uppe på flytt spåret. Vilket innebar att vi fick ta kväll långt innan vi nådde väg 45 som vi planerat att passera under dagen.

Här diskuterar Sjaggos dagen, planerar var vi ska lämna renarna över natten och framförallt hur vi får dem den sista biten till spåret. Man kan omöjligt romatisera en dag som jag kommer minnas som tröttsam, emellanåt svttig och därefter väldigt kall.
Vi var nog dessutom ett allt för litet och slitet team idag.
Känslan när man kört ned skotern i ett dike och ser renarna man nyss flyttat åt rätt håll vända tillbaka, eller när snön som faller från träden när man kryssar genom skogen sakta tinar i nacken och rinner längs ryggen gör att man ibland känner tårarna bränna bakom ögonlocken eller åteminstone ger ifrån sig ett argt ljud för att få ut frustrationen.

Men sen finns förstås de där stunderna när man inte kan låta bli att le. Som när jag hör mig själv hitta på nya ord när jag ropar på sändaren ”- Jag tar mig nog inte upp med skotern i den här steniga backen, men jag handgår upp och jagar ned dem.” Handgår? Jag tror jag menade när man inte kan använda en maskin utan får göra det för egen hand. Ja, att gå för hand alltså. Hur man nu gör när man inte går för hand☺
Sen måste jag ju erkänna att det var otroligt vackert ut den här stunden när jag tog fram kameran.

Ina har fått hjälpa till bitvis under färden. Hon är fortfarande för ung för att pressas för hårt, så jag lägger ned mest tid på att hon ska känna sig trygg och tycka att det är roligt. För någon dag sedan förstod hon dock att vi behövde hjälp och arbetar nu som en hel karl när renarna stannar upp eller går för brett.

God natt på er!

Annonser

3 reaktioner på ”I morgon är en annan dag

  1. Hon ser redan ut att ha fått självförtroende av svansföringen att döma och hon verkar ha ett riktat skall. Hon kom verkligen rätt in i kalluften som ju egentligen är hetluften. Bra jobbat av er!

  2. Hemma säger vi ”nävagå”. Jag har alltid tänkt att näva=hand också i det här fallet. Så helt ute och cyklar är du väl inte. Och mitt hemma är inte så himla långt från ditt.

  3. Pingback: Ina | Lyckliga Jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s