När man inte äger marken, utan lånar den av sina barn

”Statens mark ovan odlingsgränsen i Västerbotten omfattar ca. 1.2 milj ha. Av denna yta är ca 10% vatten och resterande består av skog, myrmarker fjällheder och kalmark. De högsta belägna fjälltopparna når närmare 1800 m. ö.h.”
– Länsstyrelsen

”Förutom byggnader förvaltar vi också statens skog och mark – skyddsvärd skog och produktiv åkerbruks- och skogsmark. Det rör sig om stora markarealer främst i nordvästra Sverige som vi förvaltar på ett långsiktigt hållbart sätt, så att biologisk mångfald bevaras och renbetesland kan brukas även i framtiden. Ca 1/7 del av Sveriges yta”
– Statens fastighetsverk

Hur kan en stat äga mark kan man fråga sig?
Och hur kommer det sig att den mark de äger till största del ligger i norra Sverige. Det verkar inte vara en slump att stater runt om i världen äger områden som ansetts ”obebodda”, dvs där urfolk levt.
Om man vill veta mer om det så kan man läsa boken ”Stulet land – Svensk makt på samisk mark” av professor Lennart Lundmark. Mycket intressant, men ochså ledsamt.

”Berättelsen om hur samerna förlorad sina marker är ingen Vilda Västen historia fylld av dramatik och våld. Det var inga soldater som kom stormande med dragna sablar och drev bort samerna. I Sverige handlade det om en smygande administrativ process där kronan långsamt gröpte ur samernas markrättigheter, sedan delade den ut markerna, sålde den eller behöll dem själv”

Man stal inte bara marken, man gav bort och sålde den med. Hm, hur fungerar det egentligen om man stjäl något och sedan säljer eller ger bort det?
Såg just att Svea skog, som är ett statligt ägt företag, äger en hel del skog norra delarna av Sverige. Kanske dags att fundera på om man kan ställa lite saker till rätta? Eller hur är det nu, är det ok att stjäla från någon som är mindre och inte kan försvara sig?

Det här skulle alltså föreställa ett boktips:-)

Annonser

2 reaktioner på ”När man inte äger marken, utan lånar den av sina barn

  1. Någon gång för länge sedan använde urmänniskan den starkes ”rätt” när den jagade. Liksom djuren drog man fördel av sin relativa styrka jämfört med artfränder och andra arter. Långt mkt senare gjordes samma saker militärt gentemot grannländer eller tom människor i Afrika, Nordamerika osv. Det är ett moraliskt delikat problem att svara på om det var ”rätt.”

    Vad sedan gäller begreppet Sverige som nationalstat blir det lite lurigare. Vilka bestämde att Sverige skulle vara Sverige? På vilket sätt är det viktigt att formalisera ett stycke landområde och kalla dess invånare Svenskar? Finns det någon ursvensk? Vad är man när man är som jag? Vad är man när man är renägande same? Kan man rangordna de olika intressen som dessa grupper har?

    Intressant tycker jag.

    1. Ja, det är onekligen intressant. Det är så lätt att man tror att allt varit som det är just nu, men Sverige har gått igenom stora förändringar de senaste två hundra åren. Synen nationalstaten har inte alltid sett ut som den gör idag. Tiderna förändras och det är inte alltid lätt att ställa saker till rätta även om man verkligen skulle vilja göra det. Jag har läst någonstans något ungefär så här ”att människor som inte kan sin egna historia, kan man lura i vad som helst och framförallt så riskerar de att återupprepa gamla misstag”, och kanske ligger det något i det. Man kanske inte kan ställa allt till rätta, men man kan iallafall undvika att återupprepa gamla misstag. Vad fint att du skrev här, finns mycket att fundera på och jag önskar att det fanns fler forum att göra det på utan att det alltid behöver vara skarpt läge:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s