Det kallas tydligen kärlek

När man sedan man varit liten lärt sig att renarna går först, är det lätt hänt att relationerna till människorna runt omkring en blir lidande ibland. Det är då kärleken prövas och försöker hitta olika sätt att anpassa sig på.

I vår har vi diskuterat prioriteringar, ambitionsnivåer, rättvisa och arbetsbelastning. Vi har räknat dagar och timmar, jämfört uppoffringar och körda mil. Har sett hur irritationer och besvikelser kan växa till till en oöverskådlig mur. Prövat att riva ned den i stridens hetta med hårda ord, men även genom att låssas som att problemen inte finns och istället somnat med en klump i magen. Vi har emellanåt tjurat, varit tysta och vägrat att ge med oss. Sagt meningar som börjar med löften om kompensation, förändringar och slutat med tomma ord på grund av trötthet. Sökt råd hos goda vänner och insett att vi är nog inte så unika som man skulle kunna tro. Det låter hemskt, eller hur?
Fast om man ser helheten så är det ju bara en liten del av ett förhållande, under i och för sig emellanåt ganska extrema förutsättningar (på både negativa och positiva sätt).

Det enda som kan rädda en från vardagsgnabb och måttstockar som gör att kärleken mäts och fläcks ut i det kalla dagsljuset för att värderas, verkar vara våra gemensamma drömmar. Att vi iallafall vill åt samma håll, att det är helt okej att renarna får styra.

Så nu drar vi upp storslagna drömmar för framtiden vid köksbordet här i Seidegava och visionerar oss igenom långa vakna vårnätter. Vi har så mycket roligt och fint att se framemot.

Apropå kompensations så är det tydligen lite oklart vem som borde kompensera vem för tillfället. Men häromdagen fick jag iallafall en dyr och fin multifuel primus brännare av Nila i present. (Som han i och för sig själv velat ha:-)

Annonser

3 reaktioner på ”Det kallas tydligen kärlek

  1. Tänk dig den dagen då ni jobbar tillsammans med gemensamma renar. Vilket starkt team ni kommer vara då!! 😀

  2. Som den obotliga romantiker jag är blir jag helt såld på alla gulliga historier om dig och Nila, glada och inte så glada. Bra att du vågar skriva om när det inte bara är ett simmande bland rosa moln. Kanske vi oinvigda får en mer rättvis bild av kärlek och förhållanden än den hollywoodfilmerna matar oss med! 😉 Men det visar ju att du har självdistans när du sen vågar skriva bl.a. om dina urflippningar (tänker på rabiat AMF som sliter i Nilas rävmössa) o sen skratta åt dem! 🙂 kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s