En förmiddags tur

Fick lite klaustrofobi av att bara sitta inomhus igår så jag följde med Nila en tur på morgonen. Renarna är längs Piteälven väst om Seidegava och de ägnar dagarna åt att bevaka så att de inte ska smita över på den södra sidan av älven.

Piteälven består av en massa små sjöar, forsar, sel och sund. Jag försöker få något slags begrepp om vattendragen och tragglar namnen på alla sjöar, holmar och fjäll som vi passerar. De flesta namnen har om man lyckas översätta dem en förklaring i hur de ligger i naturen, vilket iallafall förenklar lite för minnet.
Om man börjar vid Nilas hus i Hájkanjárgga, så kör man mot Siejdegávva, där jag fortsatte över Áhkájávrre, som ligger strax söder om Ákkávárátj, över till Iehkálsuolo, längs med Skierriegávva, mot Sáddajávre (över Iehkálsuolo), förbi Hárretjålbme (som ligger mellan Iehkálsuolo och Gasskassuolo) som rinner mot Vuossejávrre. Vidare genom Alepsuolo, förbi Glájbbo, Skuhpesavon, längs med Skuhpeguojkka för att slutligen nå Vuolle-Måsskejávrre. Som ni förstår blir jag helt snurrig ibland av alla namn så när Nila ringer och frågar var jag är någonstans så blir det emellanåt kortslutning. Vilket även kan vara bra, för när han undrar var jag är och hur det går så kan jag ibland svara lite undvikande att jag är på en sjö. Om han vet vilken så kan han ju avgöra själv hur det går, något jag inte alltid tycker är nödvändigt:-)

Nila fortsatte iallafall efter ett tag västerut för att köra kanten, medan jag stannade för att samla och börja flytta några renar.

Efter att jag fått ut de här renarna på sjön så vände jag tillbaka för att se om jag missat någon, och när jag kom tillbaka igen hade nästan alla lagt sig ned. Jag och Nila har en tyst överenskommelse om att när vi är hos varandra så ska vi aldrig känna att vi ”måste” hjälpa till, utan göra det vi tycker är roligt och när vi orkar det (Det ska liksom kännas att man är ledig). Hur som helst så kände jag inte direkt någon stress. Ska jag vara ärlig så blev jag allt tröttare och tröttare av att betrakta hur renarna en efter en la sig ned, så när den sista renen lagt sig somnade även jag till lite på skotern.

Vaknade förskräckt efter ett tag av att skoterljud som dånade på isen (när en skoter kör på isen på morgonen på skaren låter det nästan som att det är ett reaplan på väg att landa). Den här karlen hade tydligen någon ambition att vi skulle flytta de där renarna längre västerut och undrade förstås varför vi låg där och sov. Vi borde tydligen ha hunnit en bra bit vid det här laget enligt hans tidsplanering.

Det bästa med att hjälpa Nila med hans renar är att jag nästan aldrig blir stressad, vilket lätt händer när jag är hemma. Tillskillnad från den här mannen, som vid det här tillfället uppenbarligen pratade i både sändaren och telefonen samtidigt, hade jag en lugn förmiddag.

Eftersom det förutom jag, bara var hans far och bror ute, så lyckades han tydligen kommunicera med oss alla tre samtidigt. Min karl, han kan verkligen konsten att göra flera saker samtidigt:-)

Annonser

2 reaktioner på ”En förmiddags tur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s