Natten är ung, men våren är oändligt lång i år

Betraktar små renkalvar på ostadiga ben och det känns som att jag kommer hålla andan tills vi möts igen. De klarar mer än man tror, även sena vårar som denna. Hoppas jag. Oro och tilltro i samma andetag.
”-Känner du att marken är varm?”, säger han. Jag lägger mig ned på barfläcken, tittar upp mot himlen och tänker att det kommer nog gå bra. Trots allt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s