Ina

Till skillnad från i vinter när Ina fick följa med på träning och jobb i renskogen ofta, så har det sista månaden blivit en hel del hemma dagar. Hon brukar komma och lägga sitt huvud på mitt ben när jag sitter framför datorn när det blir allt för trist. Det finns dock fördelar med att hon haft lite tråkigt eftersom hon nu verkligen uppskattar och anstränger sig när vi ska göra något tillsammans. Vissa dagar när jag skrev på uppsatsen så kändes det som att om jag skulle be henne hämta ved, göra upp eld och koka lite kaffe så skulle hon göra det om jag bara lovade att ägna en stund till henne sedan:-)
Jag försöker träna henne så ofta jag har chansen. Här tjuvtränade vi i en lekpark utanför Piteå medan jag väntade på att Nilas knä opererades. När vi åker till ett samhälle blir det förtillfället mycket träning på passivitet samt att hon inte kan hälsa på alla människor och hundar vi ser (som vi ju alltid gör i Kittelfjäll).

När Ina kom till oss var hon nästan 6 månader och hade tränats på att gå ”bakom” vilket varit jätte bra när vi går i samhällen eller när vi närmar oss renar i arbete. Eftersom renar kan vara ganska skygga till en början när en hund närmar sig så har det fungerat bra om hon då får börja med att springa bakom mig när jag kör skoter eller åker skidor tills de vant sig vid hennes närvaro. Precis som de behöver vänja sig när man kommer med skotern så behöver det vänja sig med att ha en hund bakom sig. Den där kvällen som jag skrev om här så hoppade Ina av skotern när jag och pappa möttes på Överrissjön. Han beklagade sig över att flytten gått långsamt eftersom renarna knappt velat gå framåt utan stannat och betat hela eftermiddagen. Ina tog några snabba steg mot renarna, gav ifrån sig tre skall och sedan såg vi bara renrumporna som for iväg i världens fart. Tur för mig att vi var på en sjö, annars hade nog pappa inte varit helt nöjd.
På bilden ovan har jag fotat henne i smyg när hon går bakom mig för att se hur hon ser ut. Jag fick en väldigt bra bok av Lillemor när jag köpte Ina som är lättläst och innehåller massa konkreta träningssätt.
Ina är en Huntaway, som är en Nya Zeeländsk vallhundsras vilken man främst använt för att driva får framför sig vid till exempel förflyttning av stora hjordar. Det innebär att till skillnad från en heading dog (tex boardercollie) så ligger huntaways styrka inte i att föra djuren mot ägaren (även om de ska kunna även det) utan att driva dem framåt med ägaren ofta bakom sig. Därför ligger deras styrka till stor del i deras skall. Skallet kommer dock först när de är riktigt tända, så man får ha lite tålamod i början.
Ina började förstå att hon måste skälla för att renarna skulle röra sig framåt i vintras efter 6 dagar på flytt med Nilas tröga (tama) renar. Vilket var tur eftersom Nila hade börjat undra om hon inte skulle bli mer intresserad av renarna istället för att bara lalla runt kring mig och Girjak, samt äta mängder med renskit:-)
För att hon ska skälla krävs det att hon är fokuserad på renarna, att de inte rusar fram samt att hon är trygg med att arbeta framför mig. I vinter har jag egentligen inte lagt så mycket energi på skallet, det har fått komma lite när hon känt för det och jag har försökt hålla mig från att tysta henne eller liva upp henne i onödan eftersom hon då istället för att titta på renarna vänder sig och börjar kasta skall mot mig. Vi har dock i vinter varit tvungna att tränat på att hon får skälla när renarna stannar upp eller går sakta, men att hon måste tystna när de rör sig snabbt framåt. Vilket hon faktiskt blivit väldigt duktig på att känna av.
I sommar ska vi träna på övningar där hon får jobba framför mig, vilket underlättas om jag när jag hanterar henne undviker att klappa henne på huvudet utan vänder henne från mig. Istället för att lära henne att sitta vid min sida så har hon lärt sig att stå strax framför mig vid sådana situationer. Vilket kan kännas lite märkligt när man är van att klappa hundar på huvudet och be dem att sitta ned när man ska ge dem något. Människor ser även lite fundersam ut när jag säger att hon inte kan sitta på kommando:-)
Vi slipar på detaljerna med hjälp av en käpp som man rekommenderar i boken. Det är riktigt kul att jobba med henne för tillfället.

Annonser

2 reaktioner på ”Ina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s