Tankar på vägen

Att följa en stig ger en möjlighet att låta tankarna färdas fritt. Stigar är spår av människors sätt att röra sig i naturen. De försvinner efter ett tag om de inte används, förändras om vi följer dem med ett nytt syfte.
Idag när jag gick uppför en brant sluttning några kilometer undrade jag vad som gjort att just den här stigen ser ut så här.
Det finns minst två olika alternativ för stigar vid sluttningar. Den ena söker kortaste vägen rakt upp. Oavsett hur sakta du går höjs pulsen och varje steg blir en kraftansträngning. Man går en bit och stannar därefter upp för att pusta ut efter en stund. Men man får iallafall känslan av att man rör sig på ett tidsbesparande snabbt sätt framåt.
Den andra typen slingrar sig uppför sluttningen. Tar den skonsammaste vägen istället för den kortaste. Men tillåter ett ganska jämnt tempo då man kan vila kroppen under de sträckor som inte för en rakt uppför. Jag inbillar mig att den första typen skapas för människor som har tidspress, ett tydligt mål (tex en topp eller plats) och är ytterst medveten om sträckans längd i kilometer. Den andra stigen tillhör de människor som sparar på sina krafter istället för tiden. Antingen för att man bär tungt eller för att man inte vet hur lång vandringen i slutändan blir.
De stigarna håller nog på att försvinna.

Annonser

En reaktion på ”Tankar på vägen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s