Att leva på mindre, men vara rikast ändå.

Ibland pratar vi om framtiden. Om vad ”jag” ska bli när jag blir stor, eller vad jag ska använda den där utbildningen till som jag hört så många gånger att man ska ha för att kunna falla tillbaka på när det krisar sig. Vi pratar om det där som ingen tror att man kan leva på och att han efter ett antal år ändå känner sig rik. Vi pratar om att ha allt man behöver fast man i andra ögon inte har något alls. Drömmer om att hellre ha mer tid, och leva på mindre. Än tvärtom.
Har insett att mina drivkrafter inte hör ihop med att tjäna mycket pengar och får mardrömmar när jag tänker på att leva som den här artikeln på DN tar upp.
Det finns förstås motpoler till detta och jag inspireras en hel del av det som kallas ”downshifting” eller att växla ned, att minska på konsumtion och levnadsstandard för få mer tid till att göra andra betydelsefulla saker. Vilket jag till stor del gör idag.

Underbaraclara skriver om att vara ekonomisk oberoende genom små utgifter istället för stora inkomster, hennes liv känns dock ibland lite för långt ifrån det sätt jag drömmer om att leva på. Men trycket över brösten och oron som hon beskriver, den känner jag igen från min egna uppväxt och är livrädd för. För att slippa den så behöver jag reflektera regelbundet över vad som är värdefullt för mig, se vad jag har och jag egentligen behöver.
En annan inspirerande kvinna som är inne på en ännu extremare variant av nedväxling är Maria som skriver bloggen jordliv Hon och hennes familj flyttar snart till andra sidan jorden för att leva på sitt sätt. Kommer bli jätte spännande att se hur deras liv tar form där.


Vet ni någon annan blogg/text som tar upp liknande ämnen eller hur tänker ni kring detta?

Annonser

5 reaktioner på ”Att leva på mindre, men vara rikast ändå.

  1. Jag tänker ofta på dig när jag tänker på hur jag hade velat leva mitt liv. Avundas dig, fast på ett bra sätt. 🙂 Tänker att jag hade velat vara lite mer som du.. Sen packar jag datorn och böckerna och återvänder till mitt pappersliv. Bara man slipper leva i stan får man väl vara nöjd..

    1. Haha, du ska nog se att du hamnar i någon lite byhåla du med Helena. Se nu till att fokusera på att rädda världen (eller iallafall Sápmi) med allt pappers arbete och studier, så kan du flumma runt i skogen när du blir pensionär istället. Kram kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s