Allt man kan lära sig av en cyklist

Det var vår och solen hade börjat värma. Jag hade dörren öppen och hörde en röst från utsidan ropa på ett sätt som gjorde att jag förstod att nu var det bara för mig att he mig ut bums. På röstläget kunde man tänka sig att det var något väldigt viktigt som skulle avhandlas så jag tog min kaffekopp, kamera och skyndade ut för att för att möta en väldigt bestämd tjej.

En konversations som lät ungefär så här följde:
Lilly: – Jag ska lära cykla idag. Kan du hjälpa mig eller?
Jag: – Ehh, jaha okej det är ju bara det att…ehh.. (Fick panik när jag med min gedigna erfarenhet insåg att det var dåligt före på grusvägen för att lära sig cykla och man vill ju inte gärna vara pessimisten vid ett sånt här tillfälle)….
Lilly:- Ja, du kan ju iallafall titta på.
Jag:- Men vi måste nog pumpa bakdäcket först.
Det hade hon ju givetvis inte tid med så tre sekunder senare bar det iväg. (Utan att jag hann med)
_MG_2751 Ytterligare tre sekunder senare så låg cykeln och cyklisten i en enda röra på marken. Cykeln fick förstås skulden och sen var det inte så mycket mer med det. Vi skrattade inte åt det just då. Jag drog bara pyttelite på mungipan när hon slängde iväg cykeln och frågade om jag ville fota knäet. Men vi skrattade åt det dagen efter. Viktigt. _MG_2749 Någon månad senare mötes jag av det här. Fick lyckorus i magen när jag såg det och framförallt hur glad hon var. _MG_4146 Man kan. Om man vill. Om man försöker. Tillslut. Fantastisk._MG_4347 Inte ge upp. Tänka om. Ibland bara ge det lite tid. Men aldrig sluta tro på sig själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s