Stora tankar och små glädjeämnen

Jag har varit inne i en period när jag tänkt väldigt mycket på olika saker som har att göra med jämställdhet, en hållbar livsstil (både fysiskt och i ekologiska termer) och att i allmänhet leva som man lär. Har insett att jag egentligen har en ganska klar bild över vad jag tycker är viktigt och hur jag vill leva, men att det liksom krockar med själva livet emellanåt. Eftersom jag och N har en långsiktig plan att flytta ihop våra påsar och försöka hitta en bra väg för att leva nära renarna båda två så har jag inte kunnat undgå att tänka på hur det här med könsroller inom renskötseln och i livet i allmänhet påverkar. Saknar faktiskt en samisk kvinnororganisation som lyfter liknande frågor ur ett perspektiv som utgår från nutidens kvinnors förutsättningar. Kanske borde vi iallafall starta en diskussionsklubb där man kan ventilera såna här tankar, hade gärna hört hur andra löser olika problem som uppstår? Men det måste vara i feel-good stil, att peppa varandra:-)
En annan sak som intresserat mig i det sista är hur det påverkar att renskötsel bedrivs kollektivt och att man i högre grad än i det övriga samhället har olika beroendeförhållanden till varandra. Ens egna val hör ju i ihop med andras, både på gott och ont. Känner att detta ibland krockar med det indivudualistiska synsättet som präglar det västerländska sättet att leva på. Mycket intressanta saker försigår som ni förstår i mitt huvud just nu, men tyvärr har det gjort att jag tappat lite fokus på det där små fina sakerna i nuet.

_MG_3935 Som att njuta av:
att koka kaffe utomhus, läsa en fin blogg text, somna bredvid en vacker man, betrakta en renhjord som långsamt rör sig framåt längs ett flyttspår, stiga upp en kvart tidigare för att yoga, ta en skidtur precis innan det mörknar, sätta tänderna i en saftig semla, stanna till på ett spontanbesök hos goda vänner när man är på genomresa, skratta åt barns upptåg, känna mjuka rennosar när man ger dem lav ur handen, dricka en Caffe latte på ett café, skriva ett kärleksbrev/sms, en avocadosmörgås på morgonen, svara på fina sms, glädjen när Ina gör som hon ska, bebisdoft i näsan, hänga med släktingar, fira när man lyckats göra klart något man kämpat ett tag med, lyckas med något man inte trodde man skulle klara av, laga en maträtt som man aldrig tidigare gjort, hur skönt det är med en varm dusch efter en lång dag utomhus, glädjas över att man har någon att kramas med, titta på bilder på platser i världen man skulle vilja besöka, prata i telefon med någon som man saknar, (och framförallt hur kul jag tycker det är att blogga:)

Hoppas allt är bra med er!

Annonser

9 reaktioner på ”Stora tankar och små glädjeämnen

  1. Jag hoppas verkligen du kan fortsätta med renskötseln. Utvecklingen har ju fört med sig nya verktyg som gör att kvinnor också kan vara med. Så gäller det väl att ni är kreativa och uppfinner nya sätt att kompensera för muskelmassa och kroppsvikt så långt det går, och delar med er i nåt forum. Jag tror också att kvinnorna kan medverka till att ge en bättre bild av samelivet och renskötseln i media.
    Jag måste medge att jag funderar ibland på hur ni ska göra i framtiden, du och N. Ni båda har ju egna renar att ta hand om. Det verkar lite slitigt att vara på två ställen och vara särbos så mycket som ni verkar. Men än så länge verkar det ju funka. Hoppas det fortsätter så.

    1. Hej Martin! Den fysiska delen är jag egentligen inte så orolig för, det finns redan en hel del hjälpmedel och sen får man väl försöka anpassa sin arbetsinsats efter det. Det är som är knepigt är ju hur man ska kunna fortsätta flytta med renarna, eller i annat fall acceptera att man måste bli ganska fast boende på ett ställe. Även om vi flyttar ihop så kommer man ju fortsätta flytta renarna från sommar till vinterland. De flesta familjer som skaffat barn verkar ha löst det så att kvinnan blir bofast på den ort man är största delen av året och mannen följer renarna. Så länge barnen är små så kan man ju förstås dra med dem en hel del, men sen är det det nog bara att följa mallen. Trist, men antagligen bara att gilla läget:-)

      1. Det där är ju en jättesvår fråga om du måste gilla läget. Jag försökte få nåt grepp om det i ett inlägg (http://martinlundholm.wordpress.com/2012/12/30/fran-norden-till-bolivias-djungel/) Det hade varit jätteintressant att höra dina tankar om hur du tänker vad som är bäst för dina ev barn och din familj. Om internatskola och bofasthet t.ex. Du är ju född och uppvuxen i nomadliv utanför mallen verkar det som och du har ju blivit ”lyckad”. Måste en kvinna ge upp sin dröm om att vara renskötare när hon skaffar barn? Är det en fas av den svenska kolonisationen av sameland eller är det ett genomtänkt val?

  2. Oj, vad många intressanta tankar du drog igång nu. Eftersom jag själv bott på internat från att jag var 7 år så kan jag ju inse att det finns ett värde i att bo hemma hos sina föräldrar istället. Det var kanske lättare i och för sig för mina föräldrar att välja eftersom vi var ganska många sk ”renskötarbarn” som bodde på skolan. Det var liksom så man gjorde då.
    Men eftersom jag misstänker att min mamma förvandlats till en bitter surkärring om hon inte följt pappa under den där tiden så vet i tusan om det varit bättre att bo med henne. En sak som jag dock ofta tänker på är ju att det var en uppoffring mina föräldrar gjorde, och jag tyckte var okej så här i efterhand om alternativet varit att de skulle slutat helt med renar och blivit bofasta istället. Men… När ens föräldrar gjort stora uppoffringar för renarna och ens egna liv i hög grad påverkats av renskötseln så gör ju det att man blir väldigt starkt bunden till den livstilen.
    Jag har ingen aning hur jag kommer tänka om jag skulle få barn, men jag har ju en känsla av att man börjar prioritera annorlunda så det löser sig väl på något sätt.
    Tänker dock att det viktigaste är väl att föräldrarna lever hyfsat likt det sätt som stämmer överens med deras värderingar. Det är väl en klyscha och risk att man tar sig själv på för stort allvar men de sägs ju att barn ”gör som man gör och inte som man säger (eller hur den nu går). Ska klura mer på det där någon gång. Ha det bra!

  3. Heisveis! Prøvde å ringe deg i går når jeg kjørte hjemover for å snakke enda mer om de store spm. Men det får bli senere;) hade så bra i mellomtida!

    1. Du det ser jag framemot, när jag läser din blogg så tänker jag att vi är inne på ganska liknande spår många gånger. Det är tusan svårt att leva som mn lär, och jag har insett att man måste ta sig själv på väldigt stort llvar om man ska lyckas. Vilket inte passar så bra in på min ambition att inte vara så pretto och pk hela tiden:-) Hör av dig när du kör in över Svenska gränsen igen:-) Kram

  4. I’m in i diskussionsklubben! Börjar bli en riktigt galen feminist har jag märkt. Tappat tron på manssläktet. Kanske behöver denna klubb för att påminnas om att samiska män är rätt OK ändå! 😉

    1. Haha, ja det blir iallafall ingen mans-hatar -klubb:-) Men det finns ändå många intressanta perspektiv när det kommer till genus och att ”vara kvinna” i Sápmi. Ser framemot när våra vägar korsas igen! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s