Det var en gång i maj

Har gått omkring barfota i gräset en stund och förundrats över att sommaren svepte in med sådan kraft i år. Så fint det varit med värmen som tinade upp både människor och snö. Nu är det dessutom juni…
Maj har aldrig varit min favorit månad och ibland undrar jag om det är för att den tvingar mig att släppa lite på kontrollen. Jag tror att den oro jag får i kroppen så där strax efter valborg är förknippat med den snabba förändringen som sker i naturen på en kort tid. Det känns som att jag har alla känslor på utsidan, om ni förstår.
Periodvis blir min sömn störd och jag ägnar många vargtimmar under majmånad åt att grubbla. Men ibland kan det vara fint att ha känslorna på utsidan och vara lite sårbar eftersom det ger en annan sorts respekt för livet som man inte känner när livet rusar på.
_MG_3703
Maj månad gör att jag inser att livet är som det är, en berg och dalbana. Det fanns en stund förra veckan när jag sörjde en saknad lillasyster alldeles extra. Det gjorde så ont att hjärtat höll på att gå sönder när jag tänkte på att hon skulle ha fyllt 28 år denna majmånad.
En annan stund log jag istället hela vägen inifrån och ut när jag för första gången fick träffa min kusins nyfödda Melker och förundrades över hur vackert det är när människor är såna där ”ny-föräldrar”. Livet alltså…_MG_3700

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s