Om känslan att inte bli förstådd

Jag befinner mig i Idre, dalarna just nu. Vi har hyrt en stuga eftersom Nila ska på SSR:s landsmöte. Jag jobbar en del med annat, men har även tagit mig tid för att gå och lyssna på några föreläsningar under mötet.
På förmiddagen var temat psykisk ohälsa och de hölls några föreläsningar som verkligen kröp innan för mitt skinn. Bland annat av en psykolog från SANKs i Karasjok, en psykiatrisk avdelning som riktar sig till samer. Han berättade att man i Norge insett att ”lika” vård inte är samma sak som ”likvärdig” vård, för att samer ska få samma effekt av vården som norska medborgare så finns ett behov för ett alternativ där det finns samisk kulturkompetens. Många samer upplever att det är svårt att närma sig psykvården eftersom man är rädd för eller/och har erfaranhet av att bli missförstådd av personalen inom psykiatrin.
Problemet ligger alltså inte i första hand att vården saknar den psykologiska kompetensen, utan att samiska patienter inte känner tillräckligt förtroende och att det i sin tur inte ger dem en likvärdig vård.

_MG_3418

För flera år sedan så hade jag och en av mina småsystrar ett samtal om hennes första erfaranhet av kontakten med den svenska psykiatrin. Ett samtal som etsat sig fast i mitt huvud och som blev en dikt förra våren. Om känslan av att inte bli förstådd.

Psykologen
Jag vet inte var jag ska börja
så att det känns som att du förstår

Alla tidigare missförstånd
har byggt en mur mellan oss

Rädslan att tolkas fel
gör det svårt att blotta mina tankar

Hur ska jag kunna berätta
vad livet handlar om

om jag inte kan ge dig helheten
så kan jag intet säga

Det finns ingen plats
tiden räcker bara till det lilla

Jag ser att du försöker och vill
men vi talar ändå förbi varandra

Det spelar ingen roll längre
orden har redan tappat fart

Det jag försöker säga
ryms ändå inte i ett vit kallt rum

Annonser

En reaktion på ”Om känslan att inte bli förstådd

  1. Tyvärr är det nog så psykvården ser ut oavsett vem du är. De förstår inte vad som sägs och man pratar förbi varandra. Jag tror att de helt enkelt ofta inte vill förstå. De pratar sitt ”vårdspråk” och anser att just de vet vad som är bäst för just den som söker vård.
    De har mage att till en självmordsbenägen yngling som säger att den medicinering han får inte hjälper säga: Det här är den bästa medicinen som finns. Du kan inte få nån bättre.
    Hur tror de att ett sådant uttalande kan ge en självmordsbenägen hoppet åter om att det kan bli bättre??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s