2014- året som gick

2014. Året jag födde en fantastiskt liten pojke som har gett min liv en helt ny dimension och som redan nu är en av mina stora läromästare.
2014 var året som jag älskade Nila mer än någonsin och var otroligt tacksam för att just han var den som jag delade Enoks första månader tillsammans med.
2014 var även året som jag sov mindre än någonsin, trots att jag tillbringat fler timmar i sängen än jag brukar. Det var tyvärr dessutom ett av de tyngsta åren på länge eftersom jag periodvis varit ganska deprimerad.
Jag drabbades tidigt under graviditeten av sömnlöshet och oro, som i sin tur förvandlade mitt sinne till en märklig mörk dimma under våren. Alla hormoner, sorgen/saknaden efter en person som kom tillbaka med en väldigt kraft, att jag har en tendens att vilja klara mig själv och olika beslut som rör framtiden blev lite för mycket för mitt psyke.
Det blev sommar och tiden efter Enoks födelse var omtumlande, men på något sätt så var det kanske precis vad jag behövde. En intensiv pojke som gjorde att jag la allt oviktigt åt sidan för en stund och höll honom mot mitt hjärta stora delar av tiden. Jag har nog aldrig känt mig så sårbar som under detta år, samtidigt som jag känt mig väldigt trygg i min roll som Enoks mamma.
Hösten blev svajig, kände mig som ett skepp med ett trasigt segel på väg iland, men med samtalsstöd och regelbunden kontakt med en läkare så känns det som att jag seglat (eller vinglat) åt rätt håll. Jag har känt mig osäker på om jag verkligen ska skriva om det här, men eftersom jag funderar på att börja blogga igen känns det fint att få dela lite av det svåra med er som fortfarande kommer in här.
Det känns just nu på ett sätt som att jag nått botten och nu böjt benen för att skjuta ifrån uppåt igen. Jag ser framemot ett nytt år mer än någonsin! Jag önskar verkligen att 2015 blir året som jag både landar i mitt inre och hittar nya stigar i det yttre…

_MG_8813

Hur var ert 2014 och vad drömmer ni om under 2015?

Annonser

18 reaktioner på ”2014- året som gick

  1. Tycker du skriver vackert som alltid och är glad för den blomma som föll i ditt knä!
    Då jag tycker att jag själsligen bor på en axel till Daunatjåkko men är osäker på om jag hinner masa mig dit igen i detta liv så är jag glad för dina skildringar och tankar norrifrån. Då är jag glad för internet men annars tycker jag man ska leva livet som det är, där man är.
    Mitt 2014 började i viss sorg, våren fortsatte i värsta känslomässiga berg-och-dalbanan. Sen vart det lugnare och lättsammare fram till oktober då mattan rycktes under fötterna på mig och jag planerade min stillsamma melodramatiska kölddöd på toppen av Dauna med världens vackraste utsikt tillsammans med en flaska koskenkorva. Tyckte det var en fin plan men jag blev upphåvad av livet strax före november.
    För 2015 önskar jag att jag skapar nåt. Behöver inte vara nåt stort eller långlivat men ändå, något som jag själv initierat. Annars räcker det fint med en sommartripp till Kittelfjäll 🙂

    1. Det låter inte som att ditt år var det bästa hittills heller, men vi hoppas att 2015 har något vackert i gömmorna:-) Hör av dig om du dyker upp i Kittelfjäll i sommar, vi kommer mest troligt att hyra in oss i ett hus även då.

  2. Vi kikar in ibland.. Och blir glada när vi ser något nytt att läsa. Så även nu, trots att du skriver om jobbiga tider. Glad att du skjuter ifrån uppåt igen. Finns massa mer att kommentera, men det gör vi när vi ses. Hoppas snart. Kram

  3. Min älskade mormor Hanna brukade säga så här när det var väldigt jobbigt ”Det är alltid mörkast före gryningen”. Dom orden har jag alltid tagit fram när jag har haft det jobbigt och jag tycker att dom har hjälpt mej genom livet många gånger – Anna-Maria det kommer en gryning till dej också – kram

  4. Jag har bilden av Enok uppsatt på mitt rum. Brevet du sände mig i höstas, i en vad jag nu förstår efter dina ord, väldigt tuff tid, gör din hälsning än mer värdefull. Jijnjh gäjhtoe dan åvteste!
    Själv ser jag också fram emot året som kommer. Jag tror det blir ett gott ett. Till skillnad från dig som har ett annat liv att ta hänsyn till, nu mer än någonsin tidigare, har jag mig själv att ösa tid på. Och jag är så glad för det. För all tid jag lägger ned på mitt eget inre, mina intressen och så klart mina nära och kära. Jag känner att jag börjat landa i det som är jag, på riktigt. Många bitar är på plats och mycket mer tror jag kommer till rätta under året som följer. Kanske inte allt, men mycket.
    Jag önskar lycka till dig och de dina, och gärna att vi ses någon gång framöver. Det hade varit så kul! Någon gång då båda kan och vill.
    Jag blir i denna dalgången fram till juni, så vi hinner nog.
    Tills dess,
    Ta hand om dig Anna-Maria

    Faermieh, Evelina

  5. Ja, hur blev mitt 2014? Det kommer garanterat inte att höra till mina bästa år. Men så är det ibland. Jag önskar att 2015 blir ett år som du får minnas tillbaka på med stor glädje.

  6. Jag som redan hört om ditt år vill bara säga tack för att du ger din och enoks tid till mig ibland. Du är en pärla ❤️

    Kul att du hittade åt almanackan!

    Kramar i massor

  7. Trevlig blogg. Mitt år var upp å ner. Först fick vi veta att vi väntade barn igen efter mycket om och men. Sen höll ungarna på att bränna ner huset. Sen vart det en jobbig tid när alla for upp till fjälls och jag fick inte fara upp för lillen i magen och många ultraljud. Sen vart det 3 bröllop och en begravning mitt i allt. Sista bröllopet var min systers och han med det med nöd å näppe för 3 dagar senare kom vår Daniel den 14 oktober, men jag förlorade 3 liter blod av moderkakan inte lossnade. Men vi fick vara hemma och må gott. Men bara när han var 1½ månad fick han ljumskbråck och fick opereras. Men sen har man fått njuta av tiden av en ljuvlig unge.

  8. Hejsan! =) Tänk hur det kan bli ibland, kom just nu inte ihåg vad det var jag ”googlade” på, men hamnade I alla fall på din blogg – och vad får jag se, jo min tremenning, fast vi har aldrig träffats! =) Jag och din Enok är tremenningar =) Jag är nämligen dotter till Inga-Britt (Nilas kusin, Erik Sjaggos dotter).
    Du tar väldigt fina foton och när jag ser manga av dem så längtar jag norrut! Jag hoppas kunna ta mina barn upp till fjälls snart!

    Önskar dig ett got 2015 – och vem,vet, kanske vi ses nån gang I framtiden! =) Hälsa Nila så mycket, nog för att det var väldigt länge sedan vi sags också!

    Mvh Sara

    1. Hej Sara!
      Jag har helt missat din kommentar, men jag har ju inte varit så aktiv på bloggen senaste året. Vad roligt att du hittat till bloggen och kul att höra av en av Nila och Enoks släktingar. Erik nämnde att Inga-Britt och kanske du (iallafall någon av hans barnbarn) varit här i Seidegava? Vad synd att vi inte var här, hade varit väldigt kul att träffa er. jag träffade Inga-Britt en gång på en begravning och vi lovade då att vi skulle komma förbi när vi passerade Arvidsjaur någon gång. Har inte blivit av, men ska påminna Nila om det:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s