Att vandra #3

Att packa ihop en ryggsäck och ge sig ut på en oplanerad vandring är verkligen frihet för mig. Enok och Nila stannade i Seidegava några dagar längre än mig så jag drog på mig kängorna och gick söderut, längs Rissjön och vidare mot Bleriken. Det var fortfarande mycket snö kvar…
_MG_3094-2 Att vandra helt själv är ett sätt för mig att rensa huvudet, särskilt om jag inte har något direkt mål utan går efter dagsform och väder. Jag går ofta och småäter på olika växter så på ett sätt är det även lite av en detox. Eftersom det varit en kall och lång vår så är det många växter som fortfarande är späda och fina att äta. Späda rallarroser, tunna (och inte så beska) tolta blad, granskott, nyutslagna björkknoppar och fjällängsyra. I lördags var jag på en kurs med Eva Gunnare från Jokkmokk och då lärde jag mig att man även kan äta alla violer som växer här uppe. Det är lite syrliga i smaken. _MG_3082En nyutslaget rönnblad (när den fortfarande ser ut som en klo) smakar som marsipan._MG_3219Betraktade solnedgången, innan jag gick och la mig.
_MG_3156_MG_3208-2 Dagen efter var det ett fint vandringsväder, men ett hotande regnoväder gjorde att jag vände tillbaka hemåt på eftermiddagen. Funderade på om jag skulle gå södra sidan, men vågade inte chansa på om jag skulle ta mig över Rissjöbäcken då det var så mycket vatten i bäckarna. Ett klokt val visade det sig när regnet styrde söderut. _MG_3168 Satt länge och betraktade ovädret som drog fram. Sådana stunder är det inte svårt att förstå varför offerskal är en speciell plats._MG_3185

Annonser

3 reaktioner på ”Att vandra #3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s